Ikväll skulle jag vara hurtig och ta mig en powerwalk runt gården. Det började bli mörkt och jag som är mörkrädd tänkte strunta i det, men kände att jag var tvungen att kämpa mot rädslan så jag stegade ut på fältet bakom ridhuset. Bäcksvart... Ju längre jag går ut, desto mer konstiga saker ser jag. När jag kommer ungefär halvvägs så tittar jag åt vänster och det går en kall kår genom hela kroppen och jag känner hur jag stelnar till. Där ligger en ca 3m lång anka och bara kollar på mig med en näbb lika stor som Skåne. Jag var helt säker på att nu dör jag, han kommer äta upp mig. Den minuten som gick innan jag förstod att det var en lång gren som låg längs marken var den längsta minuten i mitt liv. Och jag lovar, går jag den vägen igen när det är mörkt och han ligger där igen, ja då måste jag nog tyvärr vända. :D

Nog om ankor... Idag har dagen gått sådär. Jag och Sara har varit själva på gården, eller Rose var hemma men hon red bara. Red mina två hästar, Joppe gick faktiskt bra idag, men Fandango ville inte riktigt samarbeta. Ska bli skönt sen när bruksprovet är över och man kan komma tillbaka i rutinerna och få hjälp med ridningen igen :) Det är ju egentligen himla lyxigt att få träning varje dag, många gånger flera gånger på en dag om man rider flera hästar. Men som man lär sig! :)

Nej nu måste jag ta tag i nattandet... Big Brother eller inte? Jag blir ju såååå jäkla trött...

Säger godnatt till er iallafall!

Hade önskat att ankan i skogen såg ut så här istället...